Guns, vardagslunk, praliner och beska droppar !

Ätstörninga är ganska vanliga idag verkar det som. Det är många bloggare som berättar om sina helveten.

Det fick mig att minnas en tid då jag ofta fick ta hand om patienter med anorexia, varför vet jag inte, kanske för att jag är en ganska lugn person och har ganska bra tålamod, för det behövs sannerligen!

Det här är nu över 20 år sedan och förhoppningsvis har vården förfinats, men jag har en känsla av att den är väldigt otillräcklig? Dom flesta tjejer ( en kille ) blev bättre efter några veckors inläggning och det var en frjöd att få träffa dom igen på vägningarna, med liv i ögonen och lite färg på kinderna och ett uns med hull på kroppen.

Men ibland gick vi bet, minns en 13 årig tjej som låg inne många månader och var så in i norden envis och motarbetade alla försök som gjordes. Att bli inlagd på sjukhus var allvarligt då svävade man på gränsen mellan liv och död. Alla funktioner går på sparlåga, puls och blodtryck är väldigt låga, stor risk för proppar, njurar fungerar dåligt, eftersom dom inte får i sig tillräckligt med vätska, menstruationen försvunnen, kroppen skyddar sig med behåring osv.

Denna tjej levde på te och morötter då hon blev inlagd mot sin vilja och det tog en evighet att knapra i sig en morot. Det blev många timmar tillsammans med familj, läkare, psykolog, dietist mfl. Hon manipulerade hela tiden med än det ena än det andra, minns att hon fick lov att pröva vegankost,men blev helt förtvivlad då hon såg portionen som hon skulle äta för att få i sig dom kalorier som behövdes, jag skar hennes macka i 1centimeters tärningar ett krav om hon skulle pröva, men hon lyckades alltid smula sönder och smussla undan det mesta.

Fick jaga henne i sjukhusets kulvertar där hon joggade när ångesten tog över då hon ätit för mycket. Det var hela tiden ett steg framåt och två tillbaka, med ständiga utbrott runt varenda måltid. Någon kom på den ideen att jag skulle äta min lunch tillsammans med henne inne på hennes sjuksal. Varje måltid var en pärs, ibland fick jag vädjande blickar från henne som sa låt mig slippa, ibland var det gråt och skrik och ibland bara totalvägran absolut inte förhandlingsbart. Till slut fick jag nästan ont i magen så fort lunchen närmade sig och jag slapp äta tillsammans med henne.

Hon blev så dålig att man var tvungen att droga henne och sondmata med näringslösning, trots att hon va så drogad låtsades hon tappa filten på golvet och då passa på att göra några situps, eller svikthopp då hon fick tillåtelse att borsta sina tänder. Hon spottade rondskål efter rondskål med saliv eftersom hon trodde att hon skulle gå upp i vikt av sin egen saliv. Det här med sondmatning var ju bara en tillfällig lösning för när den togs bort och hon insåg att hon gått upp i vikt blev det sju resor värre och efter att hon knyckte en brödkniv och gömde i påsen för bindor på toa insåg nog teamet att en öppen barnavdelning med barn i alla åldrar och sjukdomar inte var ett bra alternativ för henne, så hon blev skickad till ett universitetssjukhus som var bättre rustade.

Där fick vi höra att men tillämpade en metod som gick ut på belöning. Först tog man bort precis allt och gjorde upp ett kontrakt som gick ut på att varje gång hon uppfyllt ett mål fick hon en belöning i form av ett telefonsamtal, radio osv. hur det fungerade vet jag inte men hörde att hon efter lång tid blev utskriven och jag hoppas verkligen hon slapp sina demoner, för tänk så mycket energi det fanns i denna lilla kropp, hon kunde uträtta storverk om energin riktats på något positivt.

Det var nog en av dom mest påfrestande patienter under mitt yrkesverksamma liv inom sjukvården, men också en härlig tjej som jag aldrig kommer att glömma. Som sagt tålamod, en gång satt en kille extravak hos henne och hans tålamod tröt, då hon för tionde gången frågade om hon var tjock så inte helt pedagogiskt sa han " du ser ju ut som en avbarrad julgran" en liknelse som inte föll henne i smaken förstås och hon blev väldigt arg på killen förstås.

Konstigt att man kan minnas små detaljer efter så många år men anorexiapatienter väcker oerhört många känslor, det här med mat är ju så centralt och viktigt i våra liv och skall vara så lustfyllt och det är ju verkligen det sista vapen man har att ta till då man är desperat.

Skrev nyss ett långt inlägg som bara försvann. Jodå jag vet hur man undviker att allt försvinner, grrrrr

Här har vi en vårdag idag, strålande sol, ingen blåst, vintergäck i rabatterna och andra vårblommor på väg upp, i januari? Men misstänker att det kommer ett bakslag och kanske tom snö vad det lider.Men ännu så länge så står min sommarblomma Snöflinga i blom där ute....

På semestern läste jag nästan 4 böcker och en måste jag rekommendera om man gillar den humor som Arto Paasilinna har, den här var i samma anda " 100 åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann" oj vilken rolig bok Jonas Jonasson fått till..

Att skriva en bok om sina föräldrars dåliga uppfostringsmetoder och omdömen är ju mäkta populärt. Nu har Anna Whalgrens dotter sågat sin morsa jämte fotknölarna! Anna W skrev ju bla. annat " Barnaboken" en sorts bibel för nyblivna föräldrar, där hon utgav sig för att vara expert på allt som har med barn att göra enbart för att hon fött många barn. Har alltid tyckt att den kvinnan har något kallt över sig. Kanske skulle dottern tom. haft det bättre på dagis ( som det hette då) vilket Anna spydde galla över, än hemma, där det verkade vara mest karlar och fylla. Det är nog som en skrev på kultursidan idag " Anna W har ätit mycket mat i sitt liv men det är inte säkert att hon kan laga god mat för det".

Jan Myrdal skrev ju också en bok om sin trista barndom, hans föräldrar Alva och Gunnar Myrdal var ju stora auktoriteter i Sverige och många andra länder just som talesmän för barns rättigheter, inget vidare betyg på hemmaplan....

Kerstin Thorvalls son skrev bok om sin halvtokiga morsa, men där var ju Kerstin Thorvall själv ärlig och berättade öppet om sina tillkortakommanden, så det var väl ingen nyhet...

Allan Schulmans son skrev om sin far, den boken läste jag och den var mest kärleksfull och var mer som en bearbetning av saknaden efter sin pappa, visst hade han sina jobbiga sidor också men vem har inte det?

Som sagt det går att fortsätta länge, det är väl bara att hoppas på det bästa och tro att man varit en hyfsad morsa och slipper läsa en bok om alla sina tabbar och fel man gjort av okunskap.....

Hemma igen efter 14 härligt soliga dagar på Teneriffa! Vi har väl inte flängt runt så mycket på ön,eftersom vi rest så mycket finns det egentligen inte så många nya vyer att beskåda! Vi funderade på att åka och titta på vulkanen Teide på nära håll, men kom fram till att vi sett både aktiva och slocknade vulkaner på olika platser och den ena skiljer sig inte så mycket från den andra, månlandskap, stor krater och stelnad lava.

För övrigt var det väldigt kuperat där vi bodde, så lite motion blev det, stormarknaden där vi handlade vår mat låg på toppen av stan, så där 100 trappsteg upp, stånk och stön, men säkert nyttigt! Här i Trelleborg är det ju helt platt så nån träning i att gå så brant upp har vi inte!

Vi bodde i lägenhet och " joddlaren" gjorde mat hemma, mycket godare än att äta ute, där det mest var typisk turistmat som finns överallt.

Vad gör man när man ligger och solar? Studerar hur olika länders folk agerar och beter sig och funderar över om dom skiljer sig åt? Det tycker jag i alla fall är intressant, så klart blir det en generalisering av det ringa antal turister som det rör sig om, men jag tror att man kan se en trend i alla fall.

På mina senaste resor har jag förfasat mig över ryssarnas brist på vanligt hyfs, men på den här resan var det inga ryssar som utmärkte sig men däremot engelsmän! För det första var nästan alla riktigt feta sen umgicks dom i grupp och tjoade och kom hem på småtimmarna och höll alltid ett jäkla liv! Men att dom daskade till sina barn med jämna mellanrum om dom inte lydde och att barnen överhuvudtaget var som något oönskat bihang, upprörde! Mitt emot oss på tredje våningen bodde ett par med tre barn, ett i femårsåldern, en ca. tre år gammal och en baby.

,Varje morgon då vi åt vår frukost var en pärs, då dom två äldsta barnen klättrade ock klängde på balkongen och hängde över räcket, föräldrarna visade sig inte! Förmodligen låg dom och sov! Till slut fick " joddlaren" nog tog ett foto, där tjejen hängde över kanten och gick till receptionen och bad dom göra något, dom tackade artigt men brydde sig inte, efter ytterligare en vädjan  talade dom om att det var föräldrarnas sak, förstod vi att dom inte tänkte agera. Tack och lov hände inget...

Nej måste återigen ge en stor eloge till svenska föräldrar som nästan alltid tar sitt ansvar och där papporna är lika delaktiga!

Nej nu skall kosan styras mot Malmö och två föräldrar som ger allt till lilla Uno som killen skall heta, vidare Alf efter gammelmorfar och gammelfarfar och Erik efter pappa och en hel radda andra i pappas släkt! Han är nu sex veckor och har vuxit helt otroligt, det kan jag se på dom MMS bilder vi fått, men så har han ärft sin fars goda aptit och äter titt som tätt.....

På årets sista skälvande dag vill jag delge några tips om att sprida glädje i vardagen, för trots allt så består livet mest av vardagar.

1 Le mot busschauffören, kassörskan eller brevbäraren. Det enklaste sättet att få ett leende är att le mot dom först. ( Så sant skärpning av mig behövs)

2 Handla i välgörenhetsaffärer. Köp secondhand och gynna miljön, och din plånbok. ( Har svårt med begagnade kläder men har en dotter och svärson som fyller den kvoten till 100%)

3 Låt någon med bara en eller ett per varor bakom dig gå före. ( Det praktiserar jag ibland nu för tiden)

4 Skicka ett vykort till en ensam släkting eller bekant. ( Ensam vet jag inte, men skickar en del kort)

5 Ge ditt telefonnummer till en granne som plötsligt går på kryckor eller har en ny bebis. Visa att du finns till hands. ( Japp det gör jag)

6 Fråga en granne som inte har tidningen om de vill ha din när du läst den. ( Tidningar byter vi hej vilt)

7 Skotta snö från bilen brevid, såväl som din egen. Vilken underbar överraskning att slippa skotta snövallen en morgon. ( Nej det tänker jag inte göra, eftersom min står i garaget och grannen har sin olovandes på gatan flyttar den en meter och slipper böter, han har också ett garage)

8 Lär dig första hjälpen. Du kanske blir tacksam en dag, för att någon annan läste det här. ( Den har jag kunnat lääänge)

9 Skicka ett brev och tacka någon som inspirerat dig.Många lärare, författare, scoutledare och präster får aldrig tack för sin insats. ( Bra ide)

10 Bli blodgivare. Ge blod och rädda liv- kan man sprida mer glädje.( Har varit blodgivare förut, men är svårstucken så nu vill dom inte ha mig mer)

11 Ät middag med tillsammans med familj eller vänner det ökar välbefinnandet. ( Händer ofta)

12 Planter något. Motverka växthuseffekten och gläds åt det som växer. ( Älskar blommor så det rådet uppfyller jag redan)

13 Ge gamla kläder till klädinsamlingen. Inget värde för dig, men massor för behövande. ( Japp det gör jag)

14 Stäng av tv:n. Spara ström, få tid för andra. ( Här finns mycket att ta till sig, dumburken står på för jämnan, skärpning)

15 Tryck på den gula knappen när du pantar. En krona till Rädda Barnen blir 9 miljoner om alla i Sverige gör det. ( Har inte så mycket att panta längre eftersom vi gör vårt eget bubbelvatten)

16 Släpp fram minst en bil i bilkön. Du kommer inte långsammare fram för det. ( Så gärna)

17 Lyssna på någon. Alla behöver få säga sitt ibland. När vi lyssnar så lär vi. ( Det är jag riktigt bra på, varför har vi två öron men bara en mun?)

18 Säg nej till plaspåsar och spara miljön. ( för det mesta har jag tygkassar med då jag handlar)

19 Återvinn din mobiltelefon, Mobiltelefoner är fulla av hälsofarligt material. ( Är bara ine på min andra, finns absolut ingen anledning att bya så länge den funkar, behöver inte fler tjänster)

20 Ge någon okänd en komplmang. Snygg jacka? Fin frisyr? Söt hund? Säg det - och förgyll någons dag. ( Är skitdålig på det tänker så men säger det inte högt, dumt)

Inget av dom här små tipsen är inte så märkvärdiga men kan göra skillnad. Har inte kommit på dom själv, nej dom stod att läsa i gårdagens ICA kurir.

Förresten om några timmar bär det av till Teneriffa " joddlaren" bjuder, skall bli skönt att slippa mörker och blåst i 14 dar.....