Guns, vardagslunk, praliner och beska droppar !

Man fick uppleva att sova en hel natt och vakna efter så där 8 timmar och vara pigg! Men icke sa Nicke! Sitter här och försöker bli så där trött så ögonen faller igen och få ett par sovtimmar till.

Vet egentligen varför jag har sömnproblem, vakade då barnen var små för att få några lediga dagar tillsammans med dom mellan vakpassen, det blev sammanlagt 16 år på natten. Det var tuffa pass med svårt sjuka barn, där man fick vara på alerten hela natten, nyopererade barn och barn i respirator. Några år på en Neonatalavdelning med prematura barn som var väldigt små och som inte alltid kom ihåg att andas, apparater som pep natten lång och alla barn som skulle sondmatas var tredje timme dygnet runt...

Så är det något jag ångrar så är det att jag inte slutade med nattarbetet i tid, men det är bara att gilla läget.Sömntabletter är inget för mej, dags att se om jag kan ta en  liten lur............

Hur det känns att gå med bar mark under fötterna! Att solens strålar känns varma mot vinterblek nuna! Att gul vintergäck och ynkliga snödroppar kan vara så efterlängtade! Att fåklarnas läten låter annorlunda! Hur mycket skit som göms under snön!Att allt snöande kan göra fönstren smutsiga?

Ja man vill va ledig sitta en stund i solen och inte ens tänka.............

Varför? Såg ett TV program igår hette " Dom glömda barnen i Bulgarien" det var otroligt hemskt, har knappast sett något så hemskt! det var ett stort hus på den Bulgariska landbygden som var fyllt av barn med olika handikapp. Det hemska var att barnen inte fick någon som helst vård eller mänsklig kontakt, dom var magrare än koncentrationslägerfångar deras kroppar var helt förvridna och det enda dom gjorde på grund av understimulans var att vagga fram och tillbaka. En del av barnen hade ett enda handikapp dom var blinda men på grund av den behandling dom fick blev dom också psykiskt påverkade. En flicka med lätt autism var ny på stället, pratade tittade i tidningar men då filmteamet återvände var hon precis som dom andra satt och gungade fram och tillbaka. Dom fick också sitta på pottor i långa rader i timmar.

Det mest förskräckliga var att ingen av dom välmående sköterskorna inte sa ett ord till barnen, dom behandlades som döda ting! Mycket riktigt så dog dom som flugor, det har gjorts undersökningar att utan mänsklig kontakt lever man inte länge.

Det var verkligen hemskt att titta på. Minns att jag 1979 gick en vidareutbildning att jag minns årtalet beror på att jag var höggravid! Oroade mej lite för praktiken som var på ett hem för utvecklinsstörda, mycket gravt störda. Men det visade sej att oron var obefogad och så långt från gårdagens program man kan komma. Personalen här var så engegerad och försökte hela tiden hitta nya sätt att nå barnen, dom visade att med tålamod och mycket kärlek kan man göra små framsteg som ger barnen ett värdigt liv!

Men tyvärr kommer det här programmet att förfölja mej länge.....

Det vill säga slutjobbat! Träningsvärk i benen efter att ha börjat promenera igen. Men då vet man att man rört sej, alltid nåt positivt!

I morgon fyller " joddlaren" år så jag var och inhandlade en present i vårens tecken, tänker inte säga vad för han läser bloggen jämt och ständigt. Han hade väl hoppats att jag skulle glömma dan, vilket jag gjort en gång och det har han också gjort vad gäller min födelsedag, förresten så det står 1-1 men se i år kom jag ihåg den ha, ha ......

För övrigt har dagen rullat på i raskt tempo, det är numera en rätt stressig tillvaro på förskolan, både för barn och vuxna, man trycker in fler barn och en massa i mitt tycke onödiga arbetsuppgifter som stjäl tid från barnen!

Ibland går jag igenom dan på natten och undrar om jag fört ett samtal med alla barn, försöker men tyvärr vissa barn får inte speciellt mycket tid, dom barnen kallas " gråzonsbarn" dom gör inte mycket väsen av sej och klarar sej ganska bra utan vuxenstöd. Däremot dom utåtagerande barnen som bråkar och står i får alltid en hel del vuxenkontakt, mycket negationer och tillrättavisningar men också en hel del kroppskontakt och småprat för dom tar för sej hela tiden!

Har förresten upptäckt att tjejer är dom som inte står tillbaka utan är tuffa och står på sej. Det har blivit en stor förändring dom sista kanske 5-7 åren, inga blyga, tysta offer längre.....

Efter arbetsplatsträffen i går kväll kände jag mej ganska förbi, men blev sittande framför TVn ett tag. Familjen Annorlunda tycker jag är ett program som får en på gott humör, ni som inte sett det, man följer 3 familjer och deras vardag, det speciella med dom här familjerna att dom har väldigt många barn upp till 10 stycken, vilket väl är ganska ovanligt i dag! Trots allt stim och stoj finns det en skön stämmning som smittar av sej genom rutan. Min favorit är pappa Jörgen från Älvdalsfamiljen, vilken glimt i ögat den mannen har! Tänk att han tog med sej 2 fnissiga döttrar på det alllra heligaste för en man, älgjakten, heder åt en sån man!!

Sen började Saltön igen, det är en lite " småputtrig" serie med lite udda karaktärer, svenska serier växer inte på träd i förnedringstevens tid!

Sen hade jag bestämt att jag skulle promenera till jobbet i morse vilket jag gjorde, trodde att dom 5 km skulle kännas dryga efter vinteruppehållet med bil eller busstransport, men se det kändes helt OK, vilket ju var glädjande!